Det första jag ser när jag kollar mig i spegeln är ringarna under ögonen. Det är inte värt att försöka dölja dom, jag kan ändå inte lura någon. Den blålila huden tar sig igenom alla lager smink ändå. 

Detta är tiden på året då jag känner mig som fulast. Håret är grått efter ett halvår av mörker och min hud är så blek att den nästan är genomskinlig. Blek och krakelerad.

Jag går med skorna fulla av grus. Det finns ingen mening med att tömma dom för så småningom är dom fulla igen. Allt runtomkring mig är täckt av en tunn hinna grått, men därunder ytan kan man skymta färgerna och se slutet. Längtar efter framtiden.

Jag är ledsen och arg för att jag fortfarande bryr mig. Varför envisas jag alltid med att hålla ihop saker. Tejpa och klistra och lappa och laga tills jag själv inte vet vad som är vad mera. Är jag helt jävla blind? Helt i förnekelse?

Är det så att jag kanske helt enkelt inte är ämnad för tvåsamhet? Kommer jag alltid tillslut bli en börda?

Jag som alltid trott att meningen med livet är att dela det med någon.

Ibland känns det som det sitter en fet lapp i min panna där det står: Välkommen till hotell Clara. Ta vad du vill, släng det du inte gillar."

Det kanske är det som är min mening.

Har traskar runt i någon slags vårsol men min konstvetar-kusin på Djurgården och Skeppsholmen för att besöka Liljevalchs och Östasiatiska. Hon som inte kan gå på museum själv mera för att det varje gång är någon som frågar om hon jobbar där. Gick en bit ifrån henne i 1 min och då gick förstås någon fram och frågade. Snacka om att ha valt rätt utbildning.

Här är några samlade vackra saker från årets vårsalong och prykar från Östasiatiska som fångade mitt öga, imponerade mig och eller inspirerade mig.

Ett bevis på allt jag gjort rätt

och allt jag gjort fel.

Du med ett leende som kunde få mig att gråta av glädje när det var jag som framkallat det.

En tribut till vänskaper som består. 

Dom som förlåter en för ens dumheter och kollar läget då och då. Ni är guld värda. 

Ibland kan jag verkligen undra vad jag gjort för att förtjäna er.

Blandade bilder av min nya favorit illustratör: James Jean. Hjärtat står ett litet extra lyckoslag på grund av inspirationen och färgerna som flödar ur dessa.

Tänkte även dela med mig av min nya spellista "Vår" på spotify som är alltid är på i lurarna eller högtalaren.

Låtarna som gärna får gå på repeat:

when the party's over - Billie Eilish 

Flesh without Blood - Grimes

Saker man ser - Kent

Det är en nåd - Lisa Ekdahl

Allt gör mindre ont sen - Markus Krunegård 

Violet - Hole

Hang Me up to Dry - Cold War Kids

Night Time - The xx

Unlovable - The Smiths

Gjord av sten- Veronica Maggio 

Imorgon blir det tillbaka till jobbet igen. Känner mig inte helt hundra, men har varit hemma en vecka och kommer bli galen om stannar hemma en dag till. Behöver stimuli, annars känns det som både hjärnan och kroppen ruttnar typ. Ska försöka ta det jättelugnt. Kanske göra en termos med kokande vatten, färsk finhackad ingefära, citron och honung, aka - det jag levt på hela veckan.

En vecka går aldrig så långsamt som när man är sjuk. När kroppen inte orkar göra det huvudet vill. Missade jobbpass och inställda planer som man såg fram emot. Men det är nog ett tecken på kroppen vill att huvudet ska ta det lugnare. Typiskt bara att man inte vill lyssna i tid och tillslut bara blir tvungen att vila.

Positivt dock! Det har i alla fall fått mig att hitta en grym Netflixserie: The Umbrella Academy. Kan verkligen rekommenderas. Den är en härlig blandning av det onaturliga och absurda kontra det primitiva och komplexa mänskliga. Precis så som jag gillar det. 

 

 

Lillebror. Jag är så glad för att du finns. Tänk vad klok du är och vad fint att vi äntligen slutat gå om varandra. Att vi fick en ganska fin relation till slut.

Det är såhär jag alltid vill minnas dig. Med en semla i handen, i en t-shirt jag sytt, och med ett pilimariskt men snällt leende.

Din nya svartvita profilbild med det stora vita leendet är som en örfil genom skärmen.

Tror aldrig jag sett dig så lycklig.

Bara en session till hos Inger i Norrtälje så ska jag kunna vara klar med denna kappa! Bara fästning av foder i nederkanten, axelvaddar, knapphål, knappar och annat småfix kvar. Är så nervös men pepp på det!

Hej. Här ligger jag med influensa och tycker jättesynd om mig själv :). Växlar mellan att frysa så att hela huden knottrar trots att jag har dubbla duntäcken och filt, samt att koka. Känns som något käkar upp mig inifrån.

Nog om det. Tänkte visa upp min Pelle Svanslös vante som jag stickat på jobbet. Ett par inte särskit snygga, men praktiska vantar. Ska kanske göra ett par i en roligare färg nästa gång. Hursomhelst hade jag aldrig kunnat gissa att jag skulle kunna sticka något så avancerat som detta för typ ett år sedan.

Vi ska sova i beduintält under tusen stjärnfall i Wadi Rum och vandra upp för sandfärgade klippor i Wadi Dana. Bada i döda havet och se på när de tänder hundratals ljus över Petra i skymningen.

Vi ska åka tillbaka till ett hem från ett tidigare liv.

Jag har väntat sen första gången du sårade mig.

Och jag väntar fortfarande på det där stora beviset på att det är mig. 

Bara mig du vill ha.

Man glider inte ifrån varandra bara sådär av en slump. Innerst inne så vill man inte anstränga sig för att få det att funka.

Varför tar sånt här så himla lång tid för mig att inse. Vem hade jag varit idag om jag bara fattat då när det började. Slutat klamra mig fast i någon som inte vill. Blåögt och blint.

Fan. Vad ont det kommer göra då.

Tycker den jag gjorde 2015 är bättre. Bara att öva öva öva, ögat och handen.

Men. Jag måste lära mig att leva med den tanken. Det är det enda jag kan göra.

Första gången jag målar stående vid staffli, första gången jag målar med kniv, första gången jag börjar en målning med de tre färgerna jag tycker allra minst om, men störst av allt: första gången på mer än 10 år som jag målar bara med känsla, helt och hållet från huvudet utan referensbild.

När tavlan var klar var det första Marilyn sa: men är det inte Joel? 

Jo. Visst var det han. Helt omedveten om det, fram tills att hon sa det, hade jag målat honom. Obehagligt.